Medaljens pris

Jag såg "Medaljens pris" på SVTplay igår. Otroligt rörande dokumentär. Och jag som tidigare sagt att cykel och skidåkning är de värsta träningssporterna måste vika ner mig. Friidrott är den värsta träningssporten.
 
Fast det beror på hur man räknar också. Sett till antal timmar är cykel värst. Sett till metoderna så är friidrotten värst för kroppen. Och skidåkning kombinerar långpass med styrketräning och stenhårda intervaller. Det är nog en tolkningsfråga.
 
Har läst andras tankar och åsikter om dokumentären och måste även få lufta mina tankar.
 
Denna dokumentär fokuserar enbart på friidrottare och priset på friidrottarens medalj. Jag blir berörd av det, samtidigt som jag känner det här angår egentligen inte mig. För jag har aldrig upplevt samma hysteri kring skador i skidvärlden. Vi har mer problem med sjukdomar som ställer till det och hindrar oss att genomföra träningen enligt plan.
 
Jag har själv varit (mindre) skadad men har ändå svårt att relatera. Och jag har uppfostrats med skadeförebyggande träning. Gymnasietränare Leif är otroligt ambitiös och han förespråkar det. Man ska vara genomstark, då förhindrar man skador. Man ska alltid vara noga med teknik.
 
Från jag började att träna "på riktigt" så har jag kört MAQ, Muscle active quality. Jag började med 5kg-viktstång för att lära mig tekniken rätt. Då började jag ändå rätt sent med MAQ. Egentligen borde varje ungdom köra MAQ med pinne. Från 10 års ålder. Det är den absolut bästa styrketräningen, den är allmän och den innehåller både styrka, koordination, balans och rörlighet. Jag kommer antagligen alltid köra MAQ, en gång i veckan, om jag får bestämma, hela min elitkarriär. Nu är jag uppe på 23kg, har alltså ökat med 18kg på yra år. Innan sommaren är slut ska jag ta 25kg, då har jag ökat 5kg varje år sedan jag började gymnasiet. Nästa år kommer jag förhoppningsvis vara uppe på halva kroppsvikten, som är målet. 7 år har det tagit mig att nå målet. Jag arbetar långsiktigt.
 
Jag önskar att alla idrottare blev uppvuxna med samma filosofi som mig.
Skadeförebyggande träning
Långsiktig träning
Det är vilan som bygger
Aldrig träna sjuk
Träna det som inte gör ont
 
Jag vet inte om det skulle göra att fler klarade sig, men jag tror det är otrolig hysteri redan från unga åldrar att prestera. Det ska tydligen vinnas medaljer i ungdoms-OS, JVM och sen tror man att seniorkarriären är klar. Nej, jag tror på att bygga huset från grunden. Först golv, sedan väggar. Sen lägger man taket på undervåningen innan golvet på övervåningen (okej, jag är ingen snickare, det är bara en dålig metafor). Sist sätter man fast skorstenen och först då kan man tända den olympiska elden inne i huset.
 
Tack för mig.
 
Eller ja. Slutligen: medaljen har alltid ett pris. Priset behöver inte vara att halta från man lägger av tills man går i graven. Priset kan vara att lägga ner 20 års riktigt bra och långsiktigt byggande träning. Det är för mig ett pris värt att betala. Det är det priset jag kommer betala. Jag kommer skynda långsamt med ett mål långt i framtiden och jag kommer inte riskera varken skador eller sjukdomar när jag fortfarande är junior.

Kommentera här: