ANNA

Som idrottare så blir man upplärd att du som person inte definieras av dina prestationer. Jag har nog aldrig definierat mig utifrån mina prestationer, men mitt humör var självklart väldigt beroend av mina prestationer. Det är så jag minns det i alla fall. Kanske jag minns fel. 

Oavsett. Jag är sämre på det nu. Att inte definiera mig som en dålig person när jag känner mig som en dålig tränare. Eller så har jag alltid varit dålig på det. 

Det blir inte bättre av att M är i Östersund. Jag vill också vara i Östersund. Fina Östersund. Som jag saknar den staden. Jag borde resa dit. Men det blir inte den här helgen tyvärr. Det blir nog heller inte de kommande två åren när huset ska byggas. Haha. Sidospår. 

Men det kan svänga fort då. Från att jag känner mig dålig till att allt är bra igen. Ibland räcker det med ett meddelande. Ibland ett samtal. 

Jag tror att det största problemet är att jag är för engagera. Jag går in allt för mycket i det jag gör. 

Jag minns verkligen inte hur det var när jag satsade. Eller, jag minns inte att jag lät prestationerna påverka min självkänsla. Min självkänsla har alltid varit ostabil. Ibland bra, ibland dålig och olika lång tid i de olika faserna. Jag var mycket mer påverkad av folk runt mig. Och det har blivit så mycket bättre med åren. Men de senaste veckorna har jag haft ett bakslag på det också. Det får bli ett annat inlägg tror jag. Eller, det går in i ämnet faktiskt. 

Jag är långt ifrån den bästa versionen av mig själv just nu. Det var längesen jag var den bästa versionen av mig själv. Det är inget jag kan påverka just nu så jag får bara göra det bästa ut av situationen. 

Men det påverkar de runt mig. Jag är inte lika trevlig, positiv och glad som jag var förr. Och det förstår jag att andra reagerar på. Så då blir de inte lika trevliga mot mig längre. Och då tänker jag att det är fel på mig. Och att alla har något emot mig. Ingen tycker om mig. Samma visa som de senaste 20 åren. Jag blir nog aldrig kvitt de demoner som skapades när jag slutade mellanstadiet. Men de är snällare nu än de varit. Förutom de sista veckorna. 

Som alltid när jag skriver så kommer jag fram till saker. Det här inlägget kanske bara ger mening för mig. Men jag har precis insett något. 

Jag är inte den bästa versionen av mig själv just nu. Och därför känner jag mig som en dålig tränare. Och det gör att jag känner mig som en dålig person. Åtminstone när jag inte gör annat än jobbar. Så det måste jag dra ned på. Jag behöver känna att jag är en bra person. Och då måste jag få vara mig. Det blir min uppgift i helgen! 

Men jag vet att jag gör mycket bra också. Jag vet ju det. Men det dåliga dränker oftast det bra så jag glömmer det. Därför älskar jag att sortera saker och det lättaste sättet jag vet hur man gör det är genom att skriva. 

Tack bloggen för att du hjälper mig sortera mina tankar.