Kärlek är konstigt

Kärlek är verkligen så himla konstigt. Jag förstår liksom inte hur det fungerar. Hur alla dessa känslor kan uppstå. Hur jag kan bli så lycklig bara av att se på min man. Hur dessa känslor liksom aldrig blir mindre. Hur jag fortfarande kan känna mig nykär nästan 2,5 år efter vår första date. Att jag blir lugn av närkontakt med honom. 

Innerst inne förstår jag ju att det handlar om hormoner. Kemiska reaktioner i kroppen och hjärnan. Men det är fortfarande oförståeligt. 

Men det är magiskt. En så magisk känsla. Kärlek alltså. Finns inget bättre. Finns inget viktigare. 

Jag är så tacksam för att jag får uppleva det. Så tacksam för att jag klarade att vänta tills jag hittade det. Tänk om jag hade "nöjt mig" innan jag träffade M. Tänk om han hade gjort val som gjorde att jag inte blev hans. 

Hur lyckades vi ens hitta varandra? Hur blev det ens vi till slut? 

Det är så många saker som man inte riktigt fattar. 

Men det gör det bara ännu mer magiskt. 

Det är lite konstigt ändå att jag flyttade så långt bort för ett jobb och blev kvar. Det är konstigt att vi drogs till varandra oavsett allt. Det är konstigt hur fort det gick tills det var vi för alltid. 

Kärlek är konstigt. Oförståeligt. 

Jag unnar alla att få uppleva det jag upplever. För det är verkligen magiskt.