Ekonomisk kameleont

Det slog mig för en stund sedan hur otroligt duktig jag alltid har varit att anpassa mig efter mina ekonomiska förutsättningar. Jag har i stort sett levt "plus-minus-noll" i hela mitt liv. Jag hade en bra period i Östersund, där hade jag vissa möjligheter att spara en del pengar, men annars har jag verkligen levt på det jag har. Och "det jag har", har varierat stort. Men jag är ganska ekonomisk av mig, speciellt så är jag extremt bra på prioriteringar. Så när jag har det knapert ekonomiskt så konsumerar jag enbart det jag absolut behöver. Jag har dock aldrig "snålat", bara gjort smarta prioriteringar. 

Boende har ju alltid varit min största utgift. Den är fast och går inte att komma ifrån. Sen är min främsta prioritering mat. Jag älskar mat. Snålar aldrig med mat. Jag köper bästa råvarorna, även om det är det dyraste alternativet. Jag köper det jag vill ha, det får kosta vad det kosta vill. 

Det gör att jag måste dra ner på andra kostnader. När man har en klen inkomst och väldigt höga utgifter på matkontot, då finns det inte utrymme för så mycket annat. Och det är där jag varit väldigt anpassningsbar. När jag haft det gott ställt har jag kunnat införskaffa tex kläder, köksutrustning och annat som jag önskar. Medan när jag har det klent ekonomiskt så har jag fått skippa allt sånt. 

Med kläder är jag ganska extrem. Kollade på en top när jag flyttade, tänkte "den här är ny och inte så använd" innan jag insåg att den var inköpt 2015 eller nåt. Mina nya kläder är från 2015! Men det är för att jag använder inte fina kläder så ofta, så då känns de kläder jag inte använder som nya. Sen är jag en sån som lagar kläder tills de inte går att laga mer innan jag köper nya. Finner mina favoriter och sen använder jag dem tills de faller i bitar. Och så köper jag en ny, exakt likadan. 

När jag kom att tänka på detta så oroade jag mig för hur jag skulle anpassa mig till min nya ekonomiska situation. Jag har aldrig haft så hög månadskostnad som nu och kände mig oroad över detta. Men när jag insåg vilken ekonomisk kameleont jag varit i alla år så blev jag lugn. Jag har räknat på detta och jag ska klara detta. Jag har klarat mig hittills, har behövt låna pengar av mina föräldrar två gånger men betalat tillbaka. Den tryggheten finns och det är jag evigt tacksam för. Men ju äldre jag blir, desto svårare blir det. Desto mer vill jag klara mig själv. Jag vet att jag borde "växa upp och skaffa ett jobb" men jag trivs lite för bra med mitt nuvarande liv. Mitt nuvarande liv är rätt så jävla fantastiskt för tillfället. (Förutom att jag tydligen var lite trött idag och fick ta en powernap efter lunch fast det är vilodag, var dock inte trött när jag vaknade 07.22 i morse...) 
(null)
Sykt god burger-middag igår för 65NOK. Inklusive hemmagjord coleslaw, det ni! 

Hittat rätt

Två gånger på kort tid har jag fått två sammanhängande frågor. "Hur gammal är du?" och "Hur länge ska du hålla på?" Första gången jag fick frågan för knappt två veckor sedan blev jag ställd. "Jag vet inte," svarade jag (alltså inte på frågan om hur gammal jag är). När jag återigen fick samma fråga igår så kom svaret till mig direkt. "Så länge jag känner att jag utvecklas och tycker det är roligt." Det blev helt plötsligt så självklart. Det är ingen idé att lägga av förrän jag känner att jag stannat i utvecklingen. För då kan jag aldrig ta reda på hur bra jag kunde ha blivit. Fram tills jag blev senior var jag bortskämd med att ta stora kliv varje säsong. Sen dess har det blivit små kliv framåt. Det är frustrerande. Speciellt de senaste åren när det varit vartannat år bättre skytte och vartannat år bättre skidåkning. Det blir så himla små steg framåt att det nästan inte syns. Men det känns. Och så länge jag har den känslan så finns motivationen att fortsätta. Och även om jag hittills under träningsåret har haft det jobbigare än nånsin att hitta glädjen i träningen så har glädjen nu hittat tillbaka. Jag vet inte varför den försvann ett tag, men det är härligt att den är tillbaka. Det gör att jag nu är 100% säker på att jag gör rätt. 

För övrigt så har jag hittat rätt sömn-mässigt också efter en period när jag snoozat ovanligt mycket. Normalt sett så vaknar jag pigg om jag får sova till 07.30 och har somnat före 23. Det har inte varit fallet i sommar. Men nu, äntligen, upplever jag att jag vaknar pigg. 

Jag vet inte om det är att sömnen fungerar bra som gör att träningen fungerar bättre eller om det är att träningen fungerar bra som gör att sömnen fungerar bättre. Men jag är tacksam för att det fungerar! 

Ändrade planer

Skulle ju ha åkt till Sognefjell imorgon tidigt men vi har ändrat planerna pga vädret. Enligt prognosen ska det komma 30mm regn och blåsa 20m/s imorgon. Så vi drar dit på fredag istället. 

Jag är ju inte världsmästare på att ändra mina planer så jag hade en period under dagen från jag fick beskedet tills jag gick in i skyttebubblan som jag var rätt arg. (Det verkade dock ha positiv effekt på skytteformen då det blev SB på 30+30, otroligt stabilt i både ligg och stå, några skott som kändes dåliga men inget skott som var riktigt dåligt och 519 poäng är jag nöjd med). 

Att jag blir arg när jag måste ändra mina planer är en av anledningarna till att jag säger att jag har Aspbergers light. 

Men nu när jag spikat en ny plan så känns den faktiskt ännu bättre. Blir kanske inte optimalt med 9 träningsdagar på rad istället för 8, men jag får in ett extra hårt pass den här veckan och jag hinner träffa farmor och farfar som kommer hit imorgon. Det var väl inte några större förändringar än så, men när jag är inställd på något så kan jag bli så fruktansvärt irriterad när det inte blir så. Det är en av mina sämsta egenskaper och något jag försöker jobba på att bli bättre på. Behöver som oftast lite betänketid innan jag accepterar en förändring men jag har blivit mycket bättre på det än jag var för några år sen.