Socialt
Det här är ett ämne som jag är säker på att många känner igen sig i. Jag har funderat på det ett tag, mina känslor kring detta har liksom vuxit fram. Så kulminerade det för ett tag sen och nu bara måste jag skriva om det.
Telefoner vid middagsbordet har så länge jag kan minnas varit ett återkommande ämne i min familj. Jag kan tänka mig att det är samma sak hos andra familjer. Jag har liksom aldrig riktigt reflekterat över det, inte på riktigt, förrän nu.
Jag har absolut inga problem att lägga ifrån mig telefonen i flera timmar. Kanske med undantag om jag väntar på ett meddelande eller samtal. Så för mig har det aldrig varit en big deal.
Men andra människor verkar ha enormt stora problem med detta.
Och tillslut kände jag bara: är det viktigare att vara social med någon i telefonen än att vara social med dem man umgås med?
För jag vet inte annars hur jag ska tolka att någon skriver med någon annan än den som befinner sig i samma rum.
Jag tänker att: vill man umgås med den personen borde man ju göra det, istället för att umgås över telefon istället för att vara social med dem i samma rum/vid samma bord?
Nej, jag känner att om man umgås med någon IRL så lägger man bort telefonen. Punkt slut.