ANNA

Men sen fyra dagar tillbaka så har jag bara en fullt fungerande hand. Vilket gör att jag verkligen inte vill leva ensam. 

Det går liksom lite upp och ner det där. Innan jag började övertala mig själv om att jag kunde leva ensam så hade jag en period när jag kände att jag kunde "nöja" mig. Nöja mig med någon som är helt okej. Men jag klarade inte det. 

För jag har upplevt magi. Jag har upplevt känslan av att passa ihop, när man kan prata om allt, när man dras till varandra, man har samma värderingar, intressen och mål i livet. 

Det kanske är en efterhandskonstruktion. Jag kanske lever i en illusion. Men jag vet också att kärleken inte alltid är magi. Jag är medveten om att jag kommer behöva jobba för det jag vill ha. Men jag behöver känna den där magin för att det ska vara värt arbetet. Jag vet att magin kan komma efter ett tag. Men det här är varför jag är kräsen. Man kan inte nöja sig med vem som helst när man har upplevt sån magi. Jag vill ha sån magi!