ANNA

Fyra timmar senare fick jag beskedet att alla ben var hela. Jag som hade ätit en banan och lite choklad hade ingen sinnesnärvaro att göra annat än uppgivet nicka åt instruktionerna "kyl ned, bandagera, lägg i högläge". Nej, jag behöver inget sjukintyg. Okej, jag kan ta ett recept på starkare smärtstillande tabletter. 

Jag kände mig typ besviken över att det inte var brutet. Jag hade ju så fruktansvärt ont!! S försökte peppa mig men jag var för hungrig för att ta in det. Är i alla fall obeskrivligt tacksam för att hon var med mig hela kvällen. Mardrömmen är ju att något sånt här ska hända när man är ensam. 

En halv pirog och två personer i andra ändan av telefonlinjen som tyckte synd om mig senare kände jag mig mer hoppfull. Jag hade fått en stelkrampsspruta eftersom jag hade öppna sår från asfalten och det var enligt min sjuksyster till farmor väldigt bra. Så att jag kände att det var sjukt onödigt att ha åkt ner på akuten var irrationellt. 

Jag har fortfarande olidligt ont. Enda anledningen till att jag kan fungera är att jag tar Alvedon var 4:e timme. Känner direkt en olidlig smärta när det gått för långt mellan tabletterna. Inte behövt hämta ut de starkare tabletterna än i alla fall. 

Jag är lite rädd för att träna när jag är påverkad av smärtstillande men om jag känner mig pepp imorgon ska jag försöka återgå till planen. Idag var jag väldigt less på livet! Det är så fruktansvärt typiskt att något sånt här händer när livet känns fantastiskt underbart!