Lurad

Det nästan pirrade i kroppen idag på väg mot första passet på snö utomhus för denna vinter. Det var en underbar känsla att komma upp till Idrefjäll. 
 
Skidorna kändes lite långa i början, det trodde jag faktiskt inte. Men det tog inte lång tid innan allt kändes som normalt. Pulsen var lite låg i början, precis som alla pass efter sjukdomen. Men när jag vant mig vid underlaget så la jag på min vägvinnande teknik och då var allt precis som vanligt. Pulsen låg precis under I2 uppför och jag snittade tillslut 70%, perfekt för första lugna passet på snö. Tekniken satt inte helt på tvåan och fyran men det kändes otroligt bra på trean, förutom att mina knän ville in lite. Och kroppen var äntligen pigg igen!!
 
Det är som att kroppen lurade mig att den var trött så att jag skulle träna lugnt och vara återhämtad inför skidåkningen. Som att kroppen var 100% inställd på skidåkning på snö och inte ville göra något annat. Så den protesterade mot all annan träning. Kunde den liksom inte bara sagt det så kunde jag ha åkt hit tidigare?! 
 
Eller så behövde jag verkligen vilodagen igår och så hade jag ett "komma igång efter vilodags-pass" i morse. Låg puls på uppvärmningen och en trött kropp, precis som tidigare. Tycker ändå att styrkan har gått klart bättre än konditionsträningen efter sjukdomen. Men såhär efter första passet på snö så önskar jag verkligen att jag kört mer styrka. Men precis så kände jag för ett år sen och säkert året innan det också. Det är mer ovana än svaghet (hoppas jag, hehe). Men känner verkligen att jag har blivit mycket starkare på det jag har tränat på och det får jag ut i skidåkningen, redan nu. Men finns vissa delar som jag känner att jag kanske borde ha jobbat mer på i styrketräningen. Men de bitarna kanske faller på plats eftersom. 
 
Men efter två styrkepass hemma så kan jag i alla fall konstatera att även fast jag inte känner mig lika stark som innan sjukdomen så är jag i alla fall sååå mycket starkare än senast jag körde styrka hemma (i juli). Ett exempel är en aktiverings/styrkeövning för sätet som jag kör liggandes mot en vägg. Ska dra hälen längs väggen så högt jag orkar. Senast jag var hemma gick det fint att köra den trots en list mitt på väggen i gymmet. Det gick inte bra nu. Jag vill föra benet högre än den listen. *victory-sign* Det är så himla skönt att få såna små bekräftelser, för det kan vara svårt att vara säker på att man faktiskt blir starkare när man kör styrka mestadels med egen kroppsvikt. Och jag hoppas fysion hade rätt i sommar, att jag är tillräckligt stark och bara behöver bli bättre på aktivering, för då har jag stora möjligheter att få tekniken på plats utan sån akut-styrka som jag alltid känner att jag vill köra efter första passet på snö i oktober, haha.

Kommentera här: