Dag 4

I morse vaknade jag med känslan av att vara 100% frisk! Inte en dag för sent! 

Känslan i träningen är fortsatt tung. Blir oväntat trött under passen, pulsen är låg till följd av det, upplever jag. För den var hyfsat normal första delen av passet idag. Men jag tränar forsatt lugnt och det funkar. I eftermiddag ska jag försöka mig på första dubbelpasset efter sjukdomen om kroppen är med på det. När jag är färdig med det så ska jag ringa S och besluta om framtiden. 

Jag är extremt sugen att åka skidor. Extremt. Tänkte att jag aldrig varit så sugen att åka skidor, sen insåg jag att den här känslan infinner sig vid ungefär den här tiden varje år. Längtan efter snö. Så jag kommer strida för att få åka till Idre så fort som möjligt. Jag ska ladda upp med argument för det. Men när jag påbörjade det för en timme sen ungefär så kom jag inte särskilt långt innan jag argumenterade ner mig själv.  Oavsett så litar jag på att vi kommer ta det bästa beslutet utifrån mina förutsättningar med fokus på mina målsättningar. 

Något annat väldigt härligt är att ryggen inte gör ont längre! Efter ett halvår av näst intill daglig smärta har jag äntligen fått bukt på problemet! Jag tror jag berättat vad som var vändpunkten men kan säga det igen: foamroller. Nu rullar jag ländryggen varje dag och det fungerar. Jag måste fortsätta jobba med rörlighet, det är framförallt högra rumpmuskeln och höftböjareb som gör att jag fortsatt är lite stel, men jag är smärtfri! 

Även handen är i stort sett smärtfri. Igår var första skyttepasset som jag inte alls hade ont på, så skönt! Har även funkat fint med stavar på slutet. Den är fortfarande lite öm och lite svullen, men det blir sakta men säkert bättre och bättre hela tiden. 

Känns som jag haft den mest problematiska försäsongen någonsin. Men jag har liksom inte tagit in de problem jag haft. Jag har tagit itu med dem och lämnat dem bakom mig. Vill inte tro att de påverkar mig. Vi får se om de gör det. Vi får se väldigt mycket när säsongen drar igång om exakt tre veckor. Jag känner verkligen att jag inte har en aning om hur det kommer gå. Allt känns så ovisst. Men det är spännande också. Och jag längtar. Jag är motiverad. Och en problematisk försäsong i år har gett mig enormt med motivation inför nästa försäsong. Det känns bra. Det saknade jag under en period. Nu har jag tagit mig igenom den perioden och är starkare än någonsin. 

Kommentera här: