Känna vad jag vill

Jag är väldigt bra på att känna vad jag vill. Det gäller allt egentligen. Men det som jag oftast tillämpar det på är träning. Jag brukar ju säga att mitt normaltillstånd är att vilja träna två pass om dagen. Vill jag inte det så är det något som är fel. Jag tror fortsatt på det!

Igår när jag var ute på restjogg så ville jag verkligen springa 2,5 timme. Det var nog första gången i år som jag kände sån löpglädje. Det har ju mest varit ban-ångest förknippat med löpning tidigare i vår. 

Igår när jag somnade tänkte jag att när jag vaknar kommer jag antingen vilja rulla Byneset (om S godkänt det) eller skjuta precision (om det äe vindstilla). Men när jag vaknade så ville jag varken eller. Jag ville inte sova vidare. Jag ville skriva klart min rapport! Sjukaste känslan. Men det var samma sak med C-uppsatsen. När jag väl kommer in i skrivandet så vill jag skriva färdigt. Även om jag egentligen älskar skytte och rullskidor såååå mycket mer än skolan. Så var det skola jag helst gjorde i morse. 

Två timmar senare så känns det så himla bra. Har de sista siffrorna att fixa och sen ska jag läsa igenom hela rapporten. Sen kan jag skicka in den! Det kändes så extremt långt borta för bara 36 timmar sen. Då kunde jag verkligen inte fatta hur jag skulle klara att få ihop rapporten på mindre än 48 timmar. Men på något konstigt vis så lyckades jag. Jag lyckas alltid på något konstigt vis med sånt här. Men jag känner ju att jag har en pytteliten passion för detta. Kommer verkligen inte släppa fram den passionen på några år, men jag kommer antagligen göra det när jag har pluggat färdigt. Och då vet man aldrig vad som händer. 

Nu ska jag fixa sista siffrorna. Har också i min lilla plugg-paus gjort en mat och träningsplan för dagen. Blir en andra frukost när jag är hungrig. (Kanske även en tredje...) Skytte kl 15. Middag kl 16 (med kollektivet). Klassiskt efter middagen. Pizza till kvällis! (Hur många pizzabitar äter jag till kvällis? Jag har fyra. Kan jag äta två till lunch?) Okej planen var tydligen inte vattentät. Men jag gillar den!

Kommentera här: