Traditionellt crosspass

Redan idag var löpformen borta. Det var som natt och dag, igår och idag. Men men. Jag har ju haft det ganska tungt på många pass i år och jag är egentligen inte orolig över det, speciellt inte när de hårda passen går bra, så det var bara att knata på. Idag hade jag månadens 4timmarspass (har ju bara tillåtelse från S att ha ett 4h-pass i månaden). Hade väl velat njuta mer av det än jag kunde göra idag. Vid tre timmar så kände jag verkligen varför jag älskar långpass, det är något plågsamt njutbart när kroppen går över och bränner fett istället för kolhydrater och man upplever symptomen på det, för mig är det att framförallt att periferin blir suddigare. Älskar den känslan, känslan av att pressa kroppen mer än vad den vill. En halvtimme senare hade jag ont lite överallt och jag funderade på om dessa långpass verkligen är bra? Kanske ska lyssna på S och plocka bort dem.... Men det är ju underbart de gånger man har en bra dag... 

Genomförde ett traditionellt crosspass idag. Först löpning runt Färnäs 12:an och sedan klassiskt, tog både asfaltsverket och Risa innan jag var nöjd efter precis under fyra timmar. Tänkte på förr i tiden när jag körde asfaltsverket skate och Bergkarlås klassiskt. För att 2,5 timme med samma stil var för långt. Eller bara sprang 12:an och tog asfaltsverket. Funderade också på hur mycket snabbare jag tar asfaltsverket idag jämfört med tidigare. Brukade ju köra det som ett träningspass (nu snackar vi långt tillbaka i min karriär) men var det bara ett kortare pass då eller gick det mycket långsammare? 

Nej, inte heller idag blir det ett djupdyk i arkivet. Jag får finna mig i ovissheten. Funderingar kan vara trevliga även utan facit. 

Kommentera här: