Sommarlovskänslor

Eftersom jag var ambitiös nog att lämna in läsårets sista rapport redan för en vecka sedan så har jag kunnat njuta av en hel veckas sommarlov. Det har varit så konstigt att höra om folk som har tentor och grejer kvar, min hjärna ställde verkligen in sig på sommarlov direkt vilket var ungefär det samma som att alla andra också hade sommarlov. Sådär att man glömmer önska lycka till på tentor som man vet att folk ska skriva. Otrevligt. 

Det bästa med sommarlovet är ändå att vi är fulltaliga i huset! Onsdag kväll kom mellanbarnet hem och det var sån lycka! Jag har inte träffat honom sen i julas och knappt pratat i telefon med honom heller så jag hade verkligen saknat min bror. Han som jag för 10 år sen inte kunde vistas i samma rum som utan att antingen skrika på eller slåss med. Men vi är vuxna nu. 

Ser fram emot en sommar där vi ska umgås alla 5 (ibland åtminstone) och det känns viktigt för mig att vi äter middag tillsammans. Ska försöka få det att bli viktigt för de yngsta herrarna i familjen också. En fast punkt liksom. Jag vet att alla är lika glada som jag över att vi är alla tillsammans men alla kanske inte har samma behov som mig att umgås och prata. Men det hoppas jag att vi får till vid många tillfällen detta långa sommarlov. 

Kommentera här: