Gesundaberget

Ett sånt där guldpass som jag nästan alltid kör på sommaren är stavgångsintervaller i Gesunda. Jag var påväg till Grönklitt idag, aldrig kört stavgång där så funderade om det skulle vara bra. Men det blev Gesunda ändå, om det var rätt val kan jag inte uttala mig om då jag fortfarande inte vet hur det är att elghufsa i Grönklitt, men känslan var att Gesundaberget var lite för brant för att få till riktigt bra elghufs. Det blev ett fruktansvärt jobbigt pass, och så ska det väl vara. 

Planen var samma som sista passet i Trondheim, har blivit ett favoritpass faktiskt. 6x6 minuter med 40 sek arbete och 20 sek vila. Startade var 9:e minut och gick då nedför i 3,20 efter var 6:e drag. Det tog tre intervaller innan jag var uppe vid toppstugan så då gick jag hela vägen ned och körde samma sak igen. 

Jag startade femte och sjätte dragen högre upp än andra och tredje, osäker om det var för att jag kom längre upp på dragen eller gick kortare ned. Blev ju tröttare så kan hända att jag vilade mer ju längre passet gick, dvs stod mer still andra vändan upp. Men det innebar också att jag fick springa förbi toppstugan och ta topp-toppen (där stolsliften stannar) på sista draget. Höll på att springa rätt in i liften, alltså upp på rampen fast i fel riktning, men svängde av, och sista intervallen stoppade jag klockan på 5,44. 

Det värsta jag vet är om backen tar slut på sista intervallen. Så man inte kan pressa det sista lilla, nå den maxpuls man hoppats nå osv. Ibland kan man inte styra när backen tar slut men ibland kan man förlänga backen. Men uppför ska det gå! Annars blir jag irriterad. Oklart om dagens maxpuls var från femte eller sjätte draget, femte draget avslutades där backen är som brantast. Men skönt att pressa lite I5 oavsett. 

Kroppen kändes inte alls lika bra som mitt senaste hårda pass, men var tufft att hufsa i en backe som var lite för brant. Vill inte tro att höghöjdseffekten är slut redan. 

Utsikten från toppen är i alla fall magisk. 
(null)

Kommentera här: