ANNA

Jag tror att det är Aspbergers-Anna som har problem med förändringar. Det är därför jag protesterar och ifrågasätter. Jag har en uppfattning om vad jag anser är rätt och fel. Samtidigt så kan jag se hur dessa förändringar kan vara svaret på varför det inte gick som jag ville i vintras. 

Jag litar på S. Och jag tror på honom när han säger att hans träning kommer göra mig till en bättre skidåkare. Men innan jag har provat så skriker hela min kropp "nej, det här är fel". Sen provar jag och det känns bra. 

Jag är dock lite orolig för min motivation. När det känns fel så blir det mindre motiverande. Jag vill ju göra det som känns rätt. Jag känner att det påverkar mitt humör, jag blir irriterad av att bli ifrågasatt. Och jag gillar inte att vara irriterad. 

Men till slut kommer det ju ner på en sak: utvecklas jag? Vad utvecklas jag av? 

Jag tror att jag kommer vänja mig. Jag behöver bara processera alla förändringar. Vissa saker köper jag med en gång, andra saker tar lång tid att processera. Jag kommer att få göra ändringar både i träning och utanför träning för att få det att funka som helhet. 

Men vi strävar ju mot samma mål, S och jag. Och jag är så otroligt glad att jag har honom. Jag vill bygga något långsiktigt. Och jag vill ha en trygg klippa att luta mig mot. Någon som bygger upp mig, någon som lyfter mig. Någon som får mig att känna mig bra. Och jag tror att S är denne någon. Därför gör jag som han säger.