Något att jubla över

Idag körde jag testrace. Mot mig själv. Det var faktiskt 10-årsjubileum för just detta testrace. Skulle kunna tänka mig att det var i juli 2008 som jag körde det för första gången, då kallade jag det för "äntligen komb-testet", eftersom jag förr i tiden inte kombade förrän i juli. 

16 år gammal var jag snabb, nästan oförmögen att känna mjölksyra och en rejäl skyttetalang. 0300 sköt jag. Hade väl kört tre tävlingar i juniorklass (med gevär på ryggen och med stående skytte) innan kombtestet i juli 2008. Svinigt nöjd. 

Sen följde några år med tyngre rull och/eller längre varv innan jag 2015 gjorde comeback på 5xrullskidbanan. Eller, jag minns inte om jag körde det racet någon gång mellan 2008 och 2015, det gjorde jag säkert! Men har inte det dokumenterat eller i minnesbanken. 2015 åkte jag i alla fall för första gången på 7 år på samma hjul som 2008. Det är mitt gällande rekord på "äntligen komb-testet" på 21,01 med två bom. 

Ifjol gav mina första rullskidhjul upp. Och det går inte att få tag på samma rull. Så nu är utmaningen att sätta ny rekordtid på tyngre rullskidor. Ifjol var jag 43 sekunder ifrån. Idag var jag 15 sekunder ifrån. 

Jag skulle med andra ord vilja säga att jag KROSSAR mig själv för ett år sedan. Hade även 17 sekunder långsammare skjuttid i år jämfört med förra året. Så ja, jag krossar mig själv för ett år sen i spåret. Men det var huvudfokus idag. Därför gick jag på så hårt in mot sista skyttet att jag bommade två. Innan dess var jag nöjd med skyttet. Långsamt i ligg (43+38) men fina samlingar, väldigt skönt efter några veckor med sjukt dåligt liggskytte med hög puls, två skott slank ut, i vindens riktning, var nog lite för feg att skruva. Första stå var fenomenal, fullt på 23 sekunder stav-stav. 

Hyfsat jämna varvtider också, vilket känns bra med tanke på att jag öppnade hårt. Men krigade fantastiskt bra mentalt idag och gav inte vika för tröttheten som kom ganska tidigt. 

Trots att det vädermässigt är sämsta dagen på väldigt länge så blev jag så varm att det kändes som blodet kokade i mig när jag skulle skjuta. Att jag inte kunde styra bort fokuset från det var största anledningen till mina tre sista bommar. Eller, kombinationen kokade puls och fokus på kokande puls var inte positiv för skjutresultatet. Första halvan av loppet var min kroppstemperatur acceptabel och av de skotten bommade jag bara det första. Hoppas innerligt att värmen inte håller i sig till SM. Kommer inte bli rättvisa tävlingar då. Jag klarar vanligtvis av värmen bra, men det finns många som inte gör det och mam vill ju ha rättvisa tävlingar där alla har möjligheterna att göra sitt bästa. 

Tröttheten efter målgång var inte att leka med. Kunde verkligen ta ut allt idag. Vill kanske inte påstå att det är en skön känsla. Inte när man ligger i gräset och flämtar efter luft. Inte när benen knappt bär en trots att man har fått av sig gevär, hjälm och tröja. Inte när man har EPOC när man ska powernappa. 

Men det är ändå värt det. För känslan av att man har lyckats göra något bra. Jag vann över mig själv idag. Det var en tuff fight men jag vann. Det är en skön känsla!

Kommentera här: