Lufsa i skogen

Idag var dagen då Bjarnerundan skulle besegras. Men idag var inte dagen. Många små saker som inte funkade idag, men framförallt mina ben. Första milen gick bra. Sen lyckades vi missa en avfart och det blev ca 1,5 km extra. Jag var inställd på 33 km och visste att det var i längsta laget för vad jag klarar. Att jag skulle klara 35 kändes otänkbart. 

Mamma hade ställt sin bil efter ungefär halva rundan då hon visste att hon inte skulle med runt. Ju närmre bilen vi kom, desto mer otänkbart blev det att springa hela. Jag orkade knappt lyfta benen, det kändes inte längre som jag var ute och sprang, utan som om jag var ute och lufsade i skogen. Inte blev det bättre av att stigen var helt igenväxt av ljung heller. Sjukt svårsprunget. Jag hade också en kamp mot flugorna och det var helt underbart att komma till något ställe där det blåste, även motvind var välkommet. 

Vi hade varit ute i 2,40 när vi kom till bilen. I och för sig den mest kuperade halvan, men ändå. BARA HALVA. Jag hade småkänningar lite överallt och kände att det nog skulle vara rätt dumdristigt att springa hela. Så jag tog grusvägen som ledde hemåt och blev upplockad ett par kilometer senare. Benen bar mig knappt framåt.

Jag är så glad att jag valde att kliva av. Det hade tagit mer än det gett att springa hela idag. Jag behöver ha en bra dag för att klara Bjarnerundan. Typ som jag hade när jag sprang Mora Långa för ett år sen. Det var helt underbart. Lätta 25 km. 

Det positiva är att eftersom jag redan kört månadens 4h-pass så skrev jag 3h löpning i träningsplanen idag. Och det blev det ju. Så, as far as S know, så tränade jag enligt plan idag. Hehe. 

Kommentera här: