Ekonomisk kameleont

Det slog mig för en stund sedan hur otroligt duktig jag alltid har varit att anpassa mig efter mina ekonomiska förutsättningar. Jag har i stort sett levt "plus-minus-noll" i hela mitt liv. Jag hade en bra period i Östersund, där hade jag vissa möjligheter att spara en del pengar, men annars har jag verkligen levt på det jag har. Och "det jag har", har varierat stort. Men jag är ganska ekonomisk av mig, speciellt så är jag extremt bra på prioriteringar. Så när jag har det knapert ekonomiskt så konsumerar jag enbart det jag absolut behöver. Jag har dock aldrig "snålat", bara gjort smarta prioriteringar. 

Boende har ju alltid varit min största utgift. Den är fast och går inte att komma ifrån. Sen är min främsta prioritering mat. Jag älskar mat. Snålar aldrig med mat. Jag köper bästa råvarorna, även om det är det dyraste alternativet. Jag köper det jag vill ha, det får kosta vad det kosta vill. 

Det gör att jag måste dra ner på andra kostnader. När man har en klen inkomst och väldigt höga utgifter på matkontot, då finns det inte utrymme för så mycket annat. Och det är där jag varit väldigt anpassningsbar. När jag haft det gott ställt har jag kunnat införskaffa tex kläder, köksutrustning och annat som jag önskar. Medan när jag har det klent ekonomiskt så har jag fått skippa allt sånt. 

Med kläder är jag ganska extrem. Kollade på en top när jag flyttade, tänkte "den här är ny och inte så använd" innan jag insåg att den var inköpt 2015 eller nåt. Mina nya kläder är från 2015! Men det är för att jag använder inte fina kläder så ofta, så då känns de kläder jag inte använder som nya. Sen är jag en sån som lagar kläder tills de inte går att laga mer innan jag köper nya. Finner mina favoriter och sen använder jag dem tills de faller i bitar. Och så köper jag en ny, exakt likadan. 

När jag kom att tänka på detta så oroade jag mig för hur jag skulle anpassa mig till min nya ekonomiska situation. Jag har aldrig haft så hög månadskostnad som nu och kände mig oroad över detta. Men när jag insåg vilken ekonomisk kameleont jag varit i alla år så blev jag lugn. Jag har räknat på detta och jag ska klara detta. Jag har klarat mig hittills, har behövt låna pengar av mina föräldrar två gånger men betalat tillbaka. Den tryggheten finns och det är jag evigt tacksam för. Men ju äldre jag blir, desto svårare blir det. Desto mer vill jag klara mig själv. Jag vet att jag borde "växa upp och skaffa ett jobb" men jag trivs lite för bra med mitt nuvarande liv. Mitt nuvarande liv är rätt så jävla fantastiskt för tillfället. (Förutom att jag tydligen var lite trött idag och fick ta en powernap efter lunch fast det är vilodag, var dock inte trött när jag vaknade 07.22 i morse...) 
(null)
Sykt god burger-middag igår för 65NOK. Inklusive hemmagjord coleslaw, det ni! 

Kommentera här: