Premiärkänslor
Samtidigt så känner jag mig såå redo att starta säsongen. Det var längesen jag var såhär redo dagen före tävlingspremiär. Jag känner mig otroligt lugn och trygg med det arbete jag lagt ner. Jag vet att jag är redo och att jag har alla möjligheter att
prestera bra imorgon. Men jag kan inte göra mer än mitt bästa. Och om det skulle vara så att 15 andra har gjort jobbet bättre än mig, då får jag nöja mig med en 16:e plats liksom.
Men jag ser fram emot morgondagen för att jag vill uppleva den känslan som jag hade senast jag körde med nummerlapp. Då var jag såå nöjd när jag kom i mål (med lite reservation för resultatlistan) och kunde sedan fortsätta vara såå nöjd efter resultatlistan
kom. Den känslan vill jag uppleva imorgon.
Jag vill känna att jag gör det jag älskar. Jag vill känna att jag är trygg i det jag gör. Jag vill känna att jag njuter av stunden. Jag vill känna att tekniken sitter i skidåkningen. Jag vill känna stabiliteten på skjutmattan. Jag vill känna att kroppen
gör som jag säger åt den. Jag vill känna den härligt fruktansvärda utmattningen när man passerar mållinjen.
Jag vill ha känslor som gör att jag kan vara nöjd med det jag har presterat. Imorgon söker jag en känsla, inte ett resultat. Att få starta säsongen med en bra känsla är det allra viktigaste. Fast det är ju uttagningstävlingar och egentligen enda chansen
att möta de allra bästa, så resultaten spelar såklart in. Det gör det faktiskt alltid i en sport som skidskytte.
Men ibland måste man ta ett steg tillbaka och se andra viktiga saker. Jag vet i alla fall att jag behöver det. Jag har blivit ganska bra på det också. Och då kommer resultaten.
Ännu bättre skytte idag. Behövde bara en serie på fallmål innan jag var helt inskjuten. Dagens 7 raka nollor upplevdes faktiskt ännu trevligare än igår. Kroppen fungerar bra. Blir spännande imorgon. 12.40.00 startar jag. Längtar ju.