Opponering

Idag har jag haft opponering/examination/presentation eller vad man nu vill kalla det. Jag har presenterat min C-uppsats, blivit opponerad på av en klasskamrat och fått feedback från min examinator. 
 
Jag blir sällan nervös, men detta har jag varit extremt nervös inför. Så nervös att jag inte ens vågade presentera uppsatsen för mina vänner på Mallorca. Vet inte varför egentligen. Jag är ju nöjd med mitt arbete. Men kanske det är för att jag vet att detta är något nytt för mig, något jag inte riktigt kan. Fast, fortfarande, så är jag oerhört förvånad över hur bra det har gått. Så det känns verkligen som att alla studier jag gjort fram tills detta examensarbete har gett mig den kunskap jag behövt för att göra mitt examensarbete. Och då borde det ju betyda att jag lärt mig det jag borde ha gjort under den här utbildningen. Det är svårt att fatta, men jag tror det är så.
 
Det gick i alla fall väldigt bra idag, om jag får säga det själv. Som vanligt i dessa situationer så visas min (medvetna eller omedvetna) nervositet i extrema svettningar, sådär att jag typ börjar kallsvettas och skaka i kroppen. Något som jag egentligen skäms väldigt mycket över, men vad ska man göra liksom? Jag vet inte hur jag ska göra för att min kropp inte ska reagera så? Idag är jag väldigt stolt över att jag inte lät det påverka mig. Att mitt huvud var helskärpt under de 85 minuterna som var mina. Att min hjärna rekordsnabbt tänkte "okej, nu sa du fel men säg det här så räddar du upp det". Alla gånger om. 
 
Jag är nöjd med min presentation. Jag tyckte jag fick med allt jag ville få med. Jag är nöjd med min opponering. Jag kunde verkligen argumentera för min sak, med ett enormt självförtroende som jag inte har någon aning om vart det kom ifrån. Kanske för att jag fått rådet att vara självsäker. Jag vet inte. 
 
Men... att stå upp för mina åsikter har jag ju alltid varit bra på, hehe.
 
Fick väldigt mycket bra feedback från både opponent och examinator. Konstruktiv kritik. Har verkligen märkt idag hur allt negativt tar över. Även om man får/ger mycket positiv feedback också så är det det negativa som tar störst plats. Så, såhär i efterhand kan jag inte minnas något positivt som varken opponent eller examinator sagt till mig. Fick några "bra jobbat" efteråt, men var inte det presentationen/opponeringen? 
 
I studiehandledningen stod det att man sist skulle få förslag till betyg. Var helt inställd på det, men det kom aldrig. Min examinator och handledare reste sig efter vårt samtal och jag satt kvar. Samlade fumligt ihop mina papper. "Men är jag godkänd?" bestämmer jag mig för att fråga. De skulle tydligen sitta ner och ha betygssamtal om alla på torsdag eftermiddag men "om du gör ändringarna jag skrivit så är du godkänd"
 
Så nu har jag tills nästa fredag att göra alla ändringar. Jag är som vanligt otålig och vill göra det på en gång. Vet inte om jag pallar vänta till NÄSTA FREDAG på mitt slutgiltiga betyg. Jag trodde liksom att jag skulle få det idag. Känns ju superknepigt om jag på fredag "tar examen" utan att ha fått betyg på mitt examensarbete. För den slutgiltiga versionen skulle tydligen räknas in i betyget. Ja, jag vet inte. Aldrig varit i den här situationen. 
 
Kaos i min hjärna just nu i alla fall. Känns som jag har miljoner saker att ändra i uppsatsen. Känns övermäktigt. När ska jag ha tid att ändra allt?
 
Trodde jag var klar jag.
 
...men är ändå nöjd med dagen. Väldigt nöjd. Ska försöka fokusera på det. Att jag nailade opponeringen (?). Yeah!

Kommentera här: