Fullt ut

Idag körde jag det andra testet i studien. Och det gick sååå mycket bättre än i förrgår. Hoppas inte det enbart berodde på att jag åkte utan gevär idag... Nej men, känslan var att jag orkade hålla samma tempo hela loppet. Hade tyvärr inte jättemycket extra att trycka med på spurtvarvet, men jag var åtminstone medveten om vad jag gjorde, vilket jag inte kunde påstå för två dygn sedan. Då var jag så trött att jag knappt visste vilken växel jag skulle åka. 
 
Så det var verkligen skönt att få till ett bra race idag. Jag var innan osäker på vad jag skulle träna från idag fram till SM, om jag skulle köra något mer hårt pass. Men nu känns det som jag är i fas och inte behöver köra något mer hårt. Det passar inte heller in i min livsplanering. Jag hoppades verkligen att det skulle kännas bra idag, för det är den planeringen jag tror mest på. Hade det inte känts bra idag hade jag velat köra ett formtoppningspass. Men det kommer inte behövas för att hitta formen. Den finns där. Den kommer komma. Det har jag full tillit till. 
 
Jag kom till en insikt idag. Jag är verkligen en sån person som gör allting fullt ut. Kanske en Aspbergers-tendens. För när jag går in för något, då går jag in 110%! Oftast är det för träningen. Jag gör verkligen ALLT som jag tror gör mig till en bättre skidskytt. Från smågrejer till stora grejer. Från sälen till intervallpass och allt där emellan liksom. 
 
Men den här säsongen har jag verkligen hittat en off-knapp. En off-knapp som stänger av träningen. Och jag kan lägga fokus på annat. Den här vintern har det "andra" varit C-uppsatsen. När jag stänger av skidskytte-mode och går in i C-uppsats-mode, då är det BARA C-uppsats som gäller. 
 
Jag är ju en perfektionist. Och vill göra allt perfekt. Oavsett vad det gäller. Jag KAN släppa på det om jag vill. Jag menar, jag har typ bara två A på de fem år jag läst på universitetet jämfört mot de ca 90-95% MVG jag hade innan dess. Men är det något som är viktigt för mig, något jag brinner för, då gör jag det till 110%, så perfekt det bara går. 
 
Den här veckan har det krockat. Skidskyttet och C-uppsatsen. Ena delen av mig vill göra två perfekta test-race (inkl allt runt omkring!), den andra delen av mig vill göra en perfekt studie inför min C-uppsats. Det har inte gått ihop. Skidskyttet vinner alltid, i alla lägen. Det är alltid det som är viktigast. 
 
Men det känns i alla fall bra att veta att man är en sån som gör allting fullt ut. Det är påfrestande ibland, men jag har också lärt mig att det duger, jag duger! Ibland måste en perfektionist tänka så. Jag gör mitt bästa. Det är okej att släppa lite. 
 
Ofta tror jag också att andra vill att jag ska vara perfekt. Men jag tror inte att det är så. Jag tror det mesta ligger hos mig själv. Om jag accepterar att jag inte är perfekt, så kommer andra också att göra det. Jag får inte låta mig påverkas. Vad jag vet är viktigast. Vad andra tror bryr jag mig inte om.
 
Flummigt? Ja, det blev nog det.

Kommentera här: