Jag fyller mina sista dagar i Mora med alla mina favoritpass. Ja, för nu är det inte många dagar kvar hemhemma. Nästa helg åker jag till Arvika för att springa O-ringen och efter det bär det i stort sett direkt av till Trondheim. Känns overkligt. Ja, overkligt är verkligen rätt ord. Har längtat efter att flytta till Trondheim "forever", som jag brukar säga...sen jag flyttade därifrån den 12 december 2016. Har saknat Trondheim varje dag jag inte varit där. Ändå känns det jättekonstigt att flytta dit "forever". Jag ordnar med allting som jag planerat att ordna, jag tänker på hur jag vill att mitt liv där ska vara. Ändå fattar jag inte att jag ska flytta dit om 19 dagar. 19 dagar!? Det är ingenting!? Men jag känner att "overkligt" inte är något negativt. Jag vet att när jag börjar känna igen vägen i höjd med Vassfjellet så kommer jag le. Jag ler bara jag tänker på att köra in i Leinstranda, se det första gröna krysset som talar om att jag just blivit fakturerad ytterligare 11kr (för tror inte det är förhöjd bompeng när jag kommer passera där, en söndag eftermiddag). Inser nu också att det kommer vara annorlunda att köra in i Trondheim den här gången. Kommer inte ha gps:en inställd på Smistadgrenda, utan på Kolstadsflata. Jag ska flytta till en ny lägenhet, få nya "roomies". Det kommer verkligen vara annorlunda. Men Trondheim kommer vara Trondheim. Och jag älskar Trondheim.
Oj, blev visst lite sentimental mitt i alltihopa! Dagens pass var som sagt ett favoritpass, men lite annorlunda. Har ju tidigare kört crosspass till Östnor för att springa där, idag stakade jag till Våmhus där mamma mötte upp för att springa runt Våmhusmilen. Väldigt mysigt! Stakade förresten med skate-stavar för första gången på...jag vet inte hur länge. Det var ovant i början men innan jag kom in i det så kände jag att det tog mycket mer än med klassiska stavar. Perfekt som styrketräning med andra ord! Behöver förbättra min stakning ytterligare och tror stakning med skate-stavar kan vara en nyckel. Fick i alla fall mersmak då det kändes ganska normalt efter ett tag!
Efter löpningen bytte jag tillbaka till hjälm och pjäxor, men tog mina klassiska stavar på hemvägen. Åkte en lång omväg för att få ihop 5 timmar totalt.
Efter totalt 3,45 började jag känna av tröttheten. Men det var precis när stigningen från rondellen i Orsa rakt upp mot Turistvägen närmade sitt slut, så kan ha berott på det. En kvart senare kom hungern. Men trots hungern och tröttheten så hade jag inga problem att rulla hem. Det är mestadels utför, i alla fall från Risa, men ändå. Har vissa hållpunkter längs den vägen så jag vet hur långt det är hem och när jag passerade sista hållpunkten i Rödmyren och det skulle bli 3 minuter under 5 timmar så tog jag en extrasväng förbi sjukhuset och Noretskolan. Passerade en skylt som det stod "Psykologisk mottagning" och funderade om jag borde svänga höger där... Vilket jag har gjort flera gånger. Funderat på om jag borde göra det alltså!
Blev 5,01h tillslut. Ganska perfekt.
Var riktigt trött när jag kom hem. Stod på hallgolvet och sa högt "jag är så trött så jag kan inte tänka. Jag tror att jag borde äta något". Fick till svar från pappa: "det står spagetti på spisen. Bara att värma köttfärssås och riva över parmesan". Ljuv musik i mina öron! Lyckades inse att jag skulle byta till torra kläder och sen åt jag lunch. Det var helt underbart gott! Vi (läs: mamma) gör köttfärssås i CrockPot och den blir helt underbart god!!
Vila på eftermiddagen idag. Underbart. Efterlängtat. Välbehövligt. Hoppas att jag imorgon är redo för ett nytt favoritpass: myrintervaller!