Att inte förändras
För ett tag sen så hamnade jag i ett gammalt blogginlägg som jag verkligen fastnade för. Då läste jag bara det sista stycket, men när jag nu tänkte skriva om det så läste jag hela inlägget. Och fastnade ännu mer.
Är det inte lite coolt att jag för fyra år sen tänkte att jag nog skulle plugga ett år i Trondheim? Då ville jag ju plugga ingenjör, vilket är en väldigt populär utbildning i Trondheim som skulle passa. Men sen blev jag helt förälskad i Östersund, min lägenhet och mina vänner. Så jag blev kvar.
Men det är ju faktiskt så att tanken om Trondheim har funnits där väldigt länge. Och den behövde nog finnas där väldigt länge för att jag skulle våga ta steget. Jag behövde fundera klart och jag behövde mogna klart. Jag tror jag valde den perfekta tajmingen att flytta dit.
Sen det där med att jag fortfarande inte har hittat en pojkvän att flytta ihop med... Måste nämna det men orkar inte skriva mer om det. Reagerade idag på det andra stycket. Håller med mig själv. Längtar verkligen efter känslan av att vara nykär. Har inte upplevt det sen jag skrev det inlägget. Väntar fortfarande... För visst kommer jag få uppleva det? Någon gång?
Och ja, det som står där emellan... Om jag förändrats mycket sen mina fornstora dagar som bloggare (2010 typ) så har jag nog inte förändrats särskilt mycket efter gymnasiet. Man förändras ju alltid, men AW 18 år och AW 24 år är väldigt olika varandra jämför med AW 21 år och AW 24 år. (Fick lov att fundera på om jag verkligen är 24 år. Men det är jag. Fortfarande. Känns rätt ungt ändå. Känns yngre nu än när jag fyllde 24. Fast nu är jag ju snart 25. Puh. 25 känns däremot gammalt. Hehe. Men ser ändå fram emot att fylla 25. Hehe.)