Arbetsdag
Vilken sjuk dag jag hade igår. Kvart över åtta rullade jag hemifrån till Frösö Park. Jag skulle nämligen vara med som ledare på ett skidläger för synskadade. Otroligt spännande och roligt. Jag var chaufför för en minibuss därifrån till ÖSK där vi först hyrde skidor och sedan hade ett pass med längdskidor med halva gruppen (7 ungdomar). Man blir verkligen imponerad över hur de tacklar uppgiften. Det var såklart väldigt olika nivåer på deras skidåkning. Vissa var otroligt duktiga på att åka skidor, vissa hade knappt stått på skidor innan. Det som jag var kanske mest imponerad över var deras balans. Men det är väl ett sånt sinne som man verkligen måste utveckla när man saknar ett annat sinne. Det blev ett par timmars skidåkning innan vi åkte tillbaka till Frösö Park för lunch. Kort därefter var det avresa igen för andra passet. Tanken var då att de skulle få prova på skidskytte (blindskytte, med ljudsignal) men jag hade gjort en tabbe och laddat ur batteriet på målet (trodde den stängdes av när man drog ur sladden men den gick tydligen på batteri så hade behövt stänga av den på on-off-knappen...) Men det kanske var lika bra. Vi körde istället skytte inomhus efter middagen. Och det var svårt. Det var riktigt svårt att få dessa ungdomar att kunna sikta och kunna berätta hur det skulle låta när de skulle trycka av. Men de flesta fick till det riktigt bra och kunde få flera träff. Jag provade också och det var otroligt svårt! Jag är ju bra på att sikta men hade svårt att hitta rätt ljud. Upptäckte även att det var otroligt svårt att få till det med andningen. Det är svårare att hitta andningsstoppet när man som inte vet exakt hur långt ifrån mitten man är. Så jag hade väldigt svårt att skjuta bra av flera anledningar. Två tålamodsprövande timmar senare började jag skrapa av bilen för att åka hem. Lyckas då förstås knäcka min borste/skrapa på mitten... Men 14 timmar efter att jag lämnat hemmet så kom jag hem igen. Vilken dag! Det var en riktigt jobbig dag men också otroligt roligt och inspirerande. Att jobba med paraidrott är något som jag verkligen kan tänka mig och det känner jag ännu tydligare efter igår. Även om det igår var mer inriktat mot hälsa än elitidrott. Elitidrott ligger ju mig närmare om hjärtat, även om det är otroligt viktigt med idrott för hälsa.
Har känt mig helt tömd på energi både torsdag och fredag kväll. Torsdag kväll var jag också med i uppstarten på lägret efter ett långpass på förmiddagen. Och igår var jag verkligen HELT slut. Redan i torsdags kväll ställde jag in i stort sett alla planer jag hade för denna viloeftermiddag men efter att ha tagit en sovmorgon i morse känns det bättre. Något litet ska jag nog kunna få till idag. Men troligtvis inget energikostsamt...