#mensendå
Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt skriva någonting om min mens här i bloggen men hejdat mig. Det är verkligen tabubelagt, har alltid varit men jag hoppas att det inte alltid kommer vara så. Det är få människor som jag kan prata om mens med, men jag är glad att den kretsen har utvidgat sig med åren.
För ibland behöver jag säga till pappa att jag har mens under en tävlingshelg. Det kunde jag inte göra för några år sedan. Det kändes fel att prata om det med honom.
Men jag måste säga, precis som många andra, att min mens påverkar mig som skidskytt. Därför vill jag vara med och bryta tabun kring mens.
Jag har inte alltid märkt av det. Men det har blivit tydligare ju högre nivå jag velat prestera på. Precis som alla andra saker så gör små saker större skillnad, marginalerna blir mindre ju högre nivå man ska prestera på. Och de senaste två-tre åren har jag upplevt en försämrad prestation i samband med min mens.
Jag blöder ganska mycket, åtminstone dag 1 och 2. Det är alltid svårt att veta om man blöder mycket eller lite, men jag vet att när jag åt p-piller så blödde jag mycket mindre än vad jag gör nu.
Jag har inte så stora problem med mensvärk. Jag har mensvärk både innan mens och vid ägglossning. Men jag har aldrig behövt ställa in träning av den anledningen. Jag har kortat av ett pass dels pga mensvärk en gång. Men då var jag extremt trött och hade vätskebrist också. Jag får "hugg" i livmodern vid mensvärk, men det är sällan långvarigt och därför fungerar jag ändå.
Jag har ganska lågt HB, 125-130 normalt sett. Efter mens brukar jag vara nere på 115. Det säger sig självt att med så lite röda blodkroppar har jag svårare att syresätta mina muskler.
När jag började upptäcka att min prestation försämrades vid mens så började jag vidta åtgärder. Jag har ätit järntabletter sen jag var 15 år och hade ferritinvärde på 11. (Lägsta värdet för idrottare är 20.) Då åt jag två gånger om dagen, idag äter jag varannan dag, men varje dag när jag har mens. Det har hållit mitt järnvärde "normalt" sen dess. Om jag slutat med järntabletterna så går värdena ner. Ibland dricker jag blutsaft istället för att äta tabletter. Eftersom jag får mensvärk innan mensen så kan jag förebygga järndippen genom att redan då börja äta järntabletter varje dag. Slutar sedan efter de värsta blödningarna upphört och återgår till att äta varannan dag.
Den andra åtgärden jag gör för att motverka prestationsdipp är att jag dricker mer vatten innan och under mens. Ca 2 dl mer per dag. De här två sakerna har gjort att jag sen i våras inte känner av någon prestationsförsämring under mens. Ett av vinterns bästa lopp genomförde jag efter en förmiddag där jag blött enormt mycket.
Det tog ett år för mig att få kontroll, men jag klarade det. Jag klarade att få fram ett koncept som fungerar för mig och tillåter mig att prestera på en hög nivå trots att jag blir av med blod som är så viktigt för mig som elitidrottare.
Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget. Jag hoppas att det kanske finns skidskyttetjejer som är yngre än mig som kan läsa mina erfarenheter och ta hjälp av det. Jag hoppas att genom att fler och fler idrottare öppnar upp kring detta att det kan pratas mer om det. Att alla ska kunna känna att de kan säga till sin tränare eller förälder eller kompis att "jag har mens nu" när det finns behov för det. Vissa har mycket mer problem än jag har och då är det ännu viktigare.
Det är också viktigt att betona hur viktigt det är att ha mens, för idrottare. Utebliven mens är ett tecken på att något är fel. Det är också viktigt att kunna prata om! Att folk har kunskap om! Det borde alla unga idrottsutövare få höra från tränare eller ledare.
Ja, det är otroligt viktigt att bryta tabun kring mens! Det är därför jag skriver det här. För att alla har rätt till att må bra och prestera bra.