ANNA

Klockan 21 i torsdags kväll insåg jag att jag hade nästan avverkat en 9timmars resdag. Det tog mig alltså 8 timmar att inse det. Ganska fantastiskt egentligen. Timmarna hade bara rusat iväg och jag hade bara flutit med. Helt lugn och harmonisk.

Jag lyckades också med något som jag tidigare haft problem med, att inte planera. Bara vara här och nu. Resan bestod av fyra delmoment: flyg Trondheim-Oslo, flyg Oslo-Arlanda, tåg Arlanda-Stockholm, tåg Stockholm-Eskilstuna. Innan jag startade resan hade jag koll på starttid och sluttid. Ingen aning om mellantiderna. Det tog jag allt eftersom. Det enda jag visste var att jag hade tid på mig mellan.

Otroligt nyttigt för mig att träna på att vara i nuet och fantastiskt bra gjort av mig att vara det! Resan fortsatte ju sedan på fredagen med tåg Eskilstuna-Stockholm, tunnelbana Stockholm-Ropsten, buss Ropsten-Lidingö. Fortfarande lugn och i nuet. Lyssnade på magen när det var dags att äta (okej då, kollade lite på klockan också). Flöt med liksom.

Det är underbart skönt att verkligen kunna slappna av och bara flyta med. Speciellt när man som jag är en kontroll- och planeringsmänniska. Jag hade i och för sig en minutplanering för torsdag förmiddag, så jag har en bit kvar. Men jag har gjort stora framsteg de senaste åren. Och just att bara kunna flyta med är ett tecken på det.

Hela helgen har gått i flyta-med-tempo. Jag har knappt planerat vad jag ska göra näst. Jag har mest flutit med.

Men nu behöver jag flyta ner på Apoteket och införskaffa sådant som är svårt att få tag på i Norge. Vad jag ska göra sen? Det har jag ingen aning om. Borde väl plugga. Men kanske dyker upp något annat. Den som flyter får se.

PS. Riktigt skön löptur idag. Jag tror att benen vill springa fort imorgon. Hoppas vaderna är med på noterna. Och att saker och ting flyter på...

Been waiting and waiting for you to make a move
Before I make a move