Flytta gränser

Idag gjorde jag något jag har sett fram emot: jag körde ett 5 timmar långt crosspass. Jag har alltid älskat utmaningar och detta var en utmaning som jag kom på innan SM, men då passade det inte riktigt. Men nu fick jag in det i planen och jag genomförde det! Det var alltså mitt längsta crosspass någonsin och riktigt coolt att kunna säga att man gjort en fullhand redan innan lunch! (Även om det blev lunch 1,5 timme före middagen idag, haha. Men efter 2500 brända kcal så var det inga problem att få ner lite surkål och pølse så tätt inpå lunchen. Även om det kanske var lite onödigt att tacka ja till 1,5 portion eftersom det var flera gutter borta den här veckan.) 
 
Började i alla fall dagen med att möta upp Astrid och åka runt Byneset. Regn idag också, men inte alls lika mycket som de två tidigare gångerna. Desto värre motvind. Jag kanske disponerade mina krafter lite fel, även fast jag ville ta det lugnt hela vägen då jag visste att jag hade ett långt pass framför mig. Första 1,5 timmen gick väldigt bra och vi pratade hela vägen. Sen blev det tyst en timme ungefär. Det var också den timmen det var motvind. Jag blev riktigt trött i axlarna efter ett långt parti med nästan bara trean och fyrans växel och kunde inte häva i mig sportdryck då jag då skulle bli för kissnödig. Men tyckte ändå jag höll ihop det hyfsat bra ändå.
 
När jag kom hem ställdes jag inför samma sak som igår: 1,48h klassiskt. Denna gången klarade jag det mycket bättre. En inställningsfråga alltså. Även om jag inte var särskilt motiverad utan tyckte mest det var ett nödvändigt ont att vara ute den där tiden. Ville ju ha mina 5 timmar på ett pass! Men när jag med knappt 40 minuter kvar kom till Smistadsgrenda så kändes det bra för första gången på flera timmar (med undantag för de få minuter som jag åt snickers mellan passen). Alltså, kroppen hade ju fungerat under hela passet men huvudet hade inte varit på topp, förrän nu! Såg fram emot backen upp till Smistad! Konstigt... Kom ner till skidstadion och då började nedräkningen. 18 minuter kvar. Med 15 minuter kvar började "Got me good" spelas i lurarna och efter det lyssnade jag bara på den låten om och om igen. Med 12 minuter kvar nådde jag toppen av rullskidbanan och var rätt trött alltså. Först kände jag, nu är det bara nedför, sen insåg jag att det är inte så bara med serpentinerna... Men jag tog mig ner och var liksom inte nära väggen. Jag var trött men jag såg inga stjärnor, som är ett tydligt tecken på att man håller på att vägga. Med 8 minuter kvar varvade jag och började åka upp igen. Insåg halvvägs upp att jag troligtvis skulle få övertid om jag inte vände och tog samma väg tillbaka. Men jag åkte upp till första avfarten, där tog jag dock en genväg och sen åkte jag närmaste vägen hem. Stannade klockan på 1,49. Jag hade gjort det! 5 timmar 1 minut och 30 sekunder blev första passet. Så nöjd! Så skönt! Nu har jag gjort det. 
 
Ser redan fram emot vad nästa utmaning blir... Så mycket längre pass blir det nog inte i höst dock. Men jag funderade under passets gång vad jag har för rekord i antal träningstimmar på en dag. Sugen att slå det rekordet nästa sommar i vilket fall. (Sjukt att jag redan börjat planera nästa träningsår.) 
 
Har jag sagt att min motivation aldrig varit bättre?

Kommentera här: