ANNA

Igår både trodde och önskade jag att det var söndag. Att det var sista passet innan vilodag. Men icke! I morse snoozade jag. Det händer extremt sällan och är ett tydligt tecken på att jag är TRÖTT med stora bokstäver. Men 07.03 pallrade jag mig ur sängen och mindre än en timme senare startade dagens första pass.

Planen idag var att ta rätt väg till Elgsethytta. Och eftersom jag var ganska säker på var jag sprang fel förra gången så gick det smidigt. Känslan när jag upptäckte en pinne med gul markering var härlig! Jag var rätt! Hade inte samma känsla efter varje vägkors men jag kom precis dit jag skulle, kanske inte exakt rätt väg, men ändå. Och jag hade rätt, den vägen jag tog idag var så mycket finare än den väg jag tog förra gången. Och det gick 25 minuter snabbare upp till Elgsethytta. Där uppe på fjället var det nästan lika vackert, fast tyvärr blåsigt. Och lite molnigt. Men fint ändå.

Förra gången jag var uppe där var i en period med ganska mycket löpning och jag var sååå less på Grønnlia. Jag gjorde allt för att undvika att springa förbi där och har ingen aning om vilken väg jag tog hem. Idag tog jag vägen över Grønnlia. Den vägen var också fin! Orkade inte springa hela andra halvan av Skjellbreia rundt utan jag genade hemåt. Det var nog tur det, för annars hade det nog blivit övertid. Sprang runt skjutvallen på vägen hem (asfalten var nästan helt torr idag, plusgrader hela natten tror jag!) och stannade klockan på precis under 3 timmar. Kändes helt okej ändå. För att vara 3 timmar löpning. Med en väldigt trött kropp.

22 timmar kvar av barmarkssäsongen 2016. Längtar enormt efter att få gå på snö!