Lita på sig själv

Idag var jag så otroligt glad att jag hade sällskap under förmiddagspasset. Regnet ÖSTE ner, fästet var minimalt och kroppen var trött och seg. Beklagade mig över det sistnämnda och Gunhild sa att jag ju haft två tuffa tävlingshelger. Och direkt på det startat en träningsperiod. Det låg något i det hon sa. Imorgon eftermiddag blir det i alla fall VRÅLVILA så hoppas jag att kroppen återhämtar sig.

Jag tycker inte att jag tränar så mycket. Jag brukar inte må bra av för tuffa träningsveckor under vintern utan vill ligga på 14-17 timmar max. Jag litar på att den träning jag gjort under sommaren och hösten ska vara tillräcklig för att klara en tävlingssäsong. Jag vet inte om jag tänker rätt då jag de senaste säsongerna planerat mycket av min träning själv men jag tror inte heller att en tränare alltid kan ge facit. Alla är ju olika. Så jag går mycket på mina egna erfarenheter. Jag lär mig hela tiden och tar med mig det.

Innan jag somnade efter lunch tänkte jag en del. Jag har för mig att jag tänkte något negativt men minns inte vad. Däremot minns jag det positiva jag tänkte!

Varje år jag startat säsongen i november har jag haft en trevande inledning. Oftast är det åkningen som varit dålig, men skyttet har sällan varit riktigt bra. Men trots att jag startat varje säsong dåligt har jag lyckats vända det och prestera bra. Ibland har det vänt på en vecka, ibland på en månad och någon gång har det tagit lång tid.

Så jag fattar inte varför jag hetsar upp mig över en helg med dåligt skytte?!

Varför kan jag inte släppa det? Det finns ingenting som tyder på att säsongen INTE kommer gå bra. Jag har tränat väldigt bra, jag har skjutit väldigt bra. Inledningen på säsongen är bättre än den varit på evigheter. Ändå tvivlar jag! Jag måste fan sluta med det! Sluta älta, sluta tänka. Bara lita på mig själv. Men...det är lättare sagt än gjort! Det är sååå lätt att säga hur man ska göra. Men jag vet hur det känns när det känns lätt att göra det också. Den känslan är underbar.

Kommentera här: