Hemma i lägenheten
Det var väldigt konstigt att kliva in i min lägenhet igår. Det var ju mitt livs lägenhet men den var så tom. Den ekade. Det var inte min mysiga lägenhet som varit mer hemma än någonstans annars. Jag hade ju i och för sig en ljudbok i öronen så var kanske inte här och nu. Men det var bara konstigt.
Till en början. Det har ju gått ett halvt dygn nu och jag har flyttat in lite av mina saker. Jag har upplevt några av de saker som jag saknat mest med lägenheten.
Så visst älskar jag fortfarande min lägenhet. Men det är inte alls samma sak som innan jag flyttade.
Jag kollade på mig själv i spegeln när jag borstade tänderna igår kväll. Jag såg den spegel och den bakgrund som jag så många gånger sett förut. Men ansiktet i spegeln var inte det samma som förut. Det kändes som att det inte hörde hemma tillsammans med spegeln och kaklet i bakgrunden. Inte på samma sätt som det gjort förut.
Jag minns första natten i den här lägenheten. Jag nästan grät för att det inte kändes rätt. Men det tog inte länge efter att vi målat om, jag pyntat den med nyinköpta saker och jag bott in mig förrän jag var förälskad. Ett nytt badrum senare var lägenheten perfekt. Och sen har jag älskat den här lägenheten obeskrivligt.
Det gör jag fortfarande. Och jag har inte gett upp hoppet om att när jag flyttat tillbaka på riktigt, med alla mina saker, så kommer jag trivas här det halvår som jag har kvar på min utbildning.
Vad som händer sen, det har jag ingen aning om. Det kan jag bara spekulera i nu. Men jag försöker att inte tänka för mycket på det. Ta en sak i taget.
Det är i alla fall jätteskönt att sitta i min underbara soffa med min underbara filt och klicka runt på Tivo. Det är så skönt att kunna använda mina kastruller och stekpannor. Och, haha, vad stort jag bor nu! Finns enormt med plats!
Jag saknar inte Trondheim just nu. Även om det var tungt att inse att bara tre dagar efter jag hade tre veckor kvar i byen så har jag bara två veckor kvar. Men just nu njuter jag av den utsikt jag sett en miljon gånger under de fyra år jag bott i mitt livs lägenhet. Som snart kanske inte är mitt livs lägenhet. Kan jag hitta en lika underbar lägenhet? Det spørs.
Till en början. Det har ju gått ett halvt dygn nu och jag har flyttat in lite av mina saker. Jag har upplevt några av de saker som jag saknat mest med lägenheten.
Så visst älskar jag fortfarande min lägenhet. Men det är inte alls samma sak som innan jag flyttade.
Jag kollade på mig själv i spegeln när jag borstade tänderna igår kväll. Jag såg den spegel och den bakgrund som jag så många gånger sett förut. Men ansiktet i spegeln var inte det samma som förut. Det kändes som att det inte hörde hemma tillsammans med spegeln och kaklet i bakgrunden. Inte på samma sätt som det gjort förut.
Jag minns första natten i den här lägenheten. Jag nästan grät för att det inte kändes rätt. Men det tog inte länge efter att vi målat om, jag pyntat den med nyinköpta saker och jag bott in mig förrän jag var förälskad. Ett nytt badrum senare var lägenheten perfekt. Och sen har jag älskat den här lägenheten obeskrivligt.
Det gör jag fortfarande. Och jag har inte gett upp hoppet om att när jag flyttat tillbaka på riktigt, med alla mina saker, så kommer jag trivas här det halvår som jag har kvar på min utbildning.
Vad som händer sen, det har jag ingen aning om. Det kan jag bara spekulera i nu. Men jag försöker att inte tänka för mycket på det. Ta en sak i taget.
Det är i alla fall jätteskönt att sitta i min underbara soffa med min underbara filt och klicka runt på Tivo. Det är så skönt att kunna använda mina kastruller och stekpannor. Och, haha, vad stort jag bor nu! Finns enormt med plats!
Jag saknar inte Trondheim just nu. Även om det var tungt att inse att bara tre dagar efter jag hade tre veckor kvar i byen så har jag bara två veckor kvar. Men just nu njuter jag av den utsikt jag sett en miljon gånger under de fyra år jag bott i mitt livs lägenhet. Som snart kanske inte är mitt livs lägenhet. Kan jag hitta en lika underbar lägenhet? Det spørs.