Dagen jag väntat på
Har ganska fullt upp. Tränar sen igår två pass om dagen och flyttpackar allt jag orkar där emellan. Men har ju som inte varit så pigg så har inte orkat packa så mycket som jag borde. Hade en tanke om att gå igenom flyttlådorna så jag inte tog med mig något onödigt...men har inte riktigt haft tid/ork till det så jag får lita på att jag packade smart för två månader sedan och att jag behöver allt i de flyttlådor som det står Trondheim på.
Tycker det är helt sjukt att jag flyttar till Trondheim, imorgon! Fattar verkligen inte vart tiden tog vägen. Framförallt de sista veckorna har gått galet fort! Och det trots att jag varit sjuk större delen av tiden... Men imorgon är dagen jag väntat på här. Sinnessjukt. Jag är så taggad men det är samtidigt så overkligt. Otroligt overkligt. Som om jag kliver rätt in i en dröm. Lika overkligt/verkligt som det kändes i natt när jag snabbt gick från säsongspremiär i Östersund (sprint, sköt 1-0, missade första dagen eftersom jag var i Norge och skrev tenta (?)) till en flyktingboende där en svart man hällde något blött över min axel så jag vaknade. Ungefär så känns det. Fattar ni?