Träna
Nu är jag igång med träning igen och huvudet vill träna-träna-träna-träna-träna. Är fortfarande irriterad över det här avbräcket i träningen och vill bara kötta på. Men jag måste vara smart. För det första så vill jag inte ha något bakslag så jag följer min vanliga plan efter sjukdom: 30-45min dag 1, öka med 1 timme per dag och vilodag efter tre träningsdagar. Sen kör jag på som vanligt. För det andra så är det bara tre veckor kvar till rull-SM. Jag är lite kluven hur jag känner inför SM. Planen från början var att träna hårt fram till två veckor innan SM och sedan ta det lugnt och samla energi för att kunna göra bra tävlingar och återhämta mig inför en tuff träningshöst. Nu vet jag inte om jag ska hålla mig till min plan eller om jag ska använda alla veckor jag har för att träna inför vintern, eftersom jag har tappat fyra veckor till sjukdomar. Jag behöver i vilket fall inte ta det beslutet idag. Jag tror jag ska börja träna och se hur det känns och sedan ta ett beslut.
Idag körde jag 1,5 timme klassiskt. Det gick väldigt segt, men tiden gick snabbt och som jag sa, huvudet vill träna-träna-träna-träna-träna. Kände verkligen hur jag längtade efter att få köra hela vägen runt och inte vända efter 50 minuter.
Det jag verkligen har insett denna sommar är att jag verkligen har viljan. Det har jag tvivlat på de senaste somrarna när träningen gått tungt, jag har haft svårt att få upp pulsen osv. Då har jag tänkt att jag inte orkar, att jag inte har det som krävs. Men det är bara för att jag inte har tränat rätt, vilket jag tror att jag gör nu. Jag har alltid haft kärleken till sporten och även om jag alltid trott att det räcker, så känner jag nu att jag har mer att ge. Så länge kärleken och viljan finns kvar så kan jag leva det här livet länge. Och att kärleken och viljan finns kvar efter så många motgångar och i brist på större framgångar de senaste åren... Tja, jag tycker det säger en del om mig som person och idrottare.