Känslostorm

Har pendlat mellan olika känslor hela dagen...

När jag var ute och gick så var jag så arg att jag ökade farten tills jag blev svettig och jag ville helst bara skrika rakt ut. Jag funderade på vad jag var arg på. Kom fram till att det var mina ben jag var arg på. Att de inte ville samarbeta igår. Varför gör de såhär mot mig? Har jag gjort dem nåt illa? 

Har hunnit känna mig ledsen också. Så ledsen att jag ville åka hem. Lämna min plats här till någon som kan göra det bättre än mig. Längtar hem till min lägenhet och min frys med godsaker att tröstäta. 

Fast 10 minuter senare byttes den känslan ut mot en jävulsk revanschlust. En urkraft som växte inom mig och gjorde så att hjärnan började planera morgondagens lopp. Och istället för att längta hem till kladdkaka så längtar jag efter mjölksyra. Längtar efter att få gå in i min bubbla på skjutvallen. Längtar efter att få plåga mig själv uppför långbacken. Längtar efter att jobba över krönen. Längtar efter att sträcka ut benet över mållinjen. Och den längtan slår allting. Den längtan driver mig alltid framåt. Den längtan är min urkraft. 

Den skönaste känslan kom till mig för bara någon minut sedan. Känslan av att jag redan innan halva denna resa är gjort så har jag lärt mig mycket om att vara ute och tävla internationellt. Nya saker som jag inte visste förut. Påminnelser om saker som jag nästan glömt bort. Och det är något jag tar med mig. Känslan av att lära av mina misstag. 

Kommentera här: