Tappat motivationen
Jag har tappat lite motivation nu efter jul. Första veckan jag var hemma längtade jag efter julafton och tyckte bara det var motiverande att åka 45km enkel väg för att träna på fina spår i Älvdalen. Det var inga problem över huvud taget att gå upp 07.30 på morgonen. Livet lekte trots regnet.
Men nu har jag tappat min motivation. Även fast vägen mellan Färnäs och Älvdalen blir kortare och kortare så tycker jag inte att det är särskilt roligt att behöva åka så långt för att få bra träning. Jag är otroligt trött när klockan ringer på morgonen. Jag har tröttnat på gröna gräsmattor. Och jag längtar hem till lägenheten.
Det var lite som att luften gick ur mig efter julafton. Jag hade en fantastisk dag, kunde inte önska mig bättre. Så nu känns det lite tomt. Det måste vara därför det känns som jag har tappat motivationen.
Eller så har det att göra med att jag inte får åka IBU efter jul heller. Jag har inga resultat att bli uttagen på, jag har ju inte tävlat. Jag får väl skylla mig själv att jag blev sjuk innan Piteå, men samtidigt så vet jag att jag gjorde allting rätt. Jag vet inte varför jag blev sjuk, men nån anledning fanns det nog. Så jag kan inte göra något. Jag har inte fått visa vad jag kan. Jag får blicka ännu längre fram.
Tyvärr ser det mörkt ut med tävlingar framöver också. På planeringen står det att jag ska tävla fyra helger i rad, men det är osäkert om det finns snö att tävla på. Det känns också jäkligt trist. Men jag håller hoppet uppe. Jag tror på att det kommer komma snö!
Hoppas också att jag snart kan planera in något bra för nyårsafton, då kanske jag blir lite mer motiverad.