ANNA

 

Jag kollar på föreläsning om Solid waste. Då hör jag hur telefonen vibrerar bredvid mig. När jag ser namnet på displayen börjar hjärtat bulta, hårt och snabbt. Jag stänger av ljudet på datorn och svarar. Jag sa att jag satt på föreläsning och han sa att jag kunde ringa upp. Jag fick för mig att starta klockan och kolla pulsen. Den var inte lika hög som direkt jag svarade men ändå uppe i 130. Jag satte på ljudet, hade förstås missat den mest intressanta delen av föreläsningen, om hur mycket papper vi förbrukar i vardagen. Har fortfarande inte varit inne och kollat på de minuterna jag missade. Jag kunde inte koncentrera mig på vad föreläsaren sa. Miljoner tankar flög genom huvudet. Jag stängde av vibrationen på telefonen, ville inte få någon information från någon om vad samtalet kunde ha handlat om ifall jag inte lagt på. Men nyfiken tog överhanden och efter en kvart kollade jag på telefonen för att se om det hade hänt något. Det hade det, jag hade fått ett meddelande från Mona, "missat samtal från Jonas..." Jag log för mig själv. Jag kanske inte förstod det helt och fullt, men i och med det meddelandet så hade jag fått svar på vad samtalet skulle innehålla. När jag började anteckna igen så förstod jag lite mer vad föreläsaren sa. Men jag tyckte tiden gick alldeles för långsamt! Exakt 12.00 stängde jag av datorn och ringde upp.

 

Han började med de goda nyheterna: jag var nominerad till utvecklingslandslaget! Han frågade hur det kändes. Jag svarade "jag är lättad!" Och det var också första reaktionen. Ända sen jag gick i mål på SM-stafetten i Lima har jag väntat på det samtalet. Egentligen har jag väntat på det samtalet sen förra SM, men det är en annan historia. 

 

Vi fortsatte snacka om säsongen, upplägg, läger och så vidare. Under samtalet kom Alicia hem. Jag vinkade lätt och såg till att hon såg att jag pratade i telefon. Hon sa i efterhand att hon såg direkt på mig vilket samtal det var. När vi lagt på ville jag bara skrika rätt ut! Hoppa runt i glädjerus och höra av mig till alla jag kände! Men Jonas hade sagt att vi inte skulle prata så mycket om det, bara nämna för våra närmaste, innan förbundet skrev ut det på hemsidan. Det blev två samtal, till pappa och mamma, och tre sms. Tänkte inte att det skulle dröja nästan två veckor innan det blev officiellt så jag kunde skriva ut det här. På vägen har det blivit att jag berättat för några fler. 

 

Förutom lättnad så känner jag också obeskrivlig glädje över detta! Ska bli så otroligt roligt att få åka iväg på flera läger med detta härliga gäng! Vi kommer ha så himla roligt tillsammans och genomföra riktigt bra träning tillsammans! Det här gör också att jag blir ännu mer taggad på att träna i sommar och höst! Vår första samling kommer bli i Östersund 20-23 maj och då kommer vi antagligen få all information om vad vi ska göra och vilket stöd vi kommer få. Känns otroligt tryggt i alla fall! Det jag vet i nuläget är att jag kommer nu ha två tränare som jobbar tillsammans, en bra träningsgrupp att hålla ihop med överallt och hela tiden ungefär, mycket lättare att hitta sponsorer och inte behöva lägga ut massa pengar på att åka på egna läger. Förhoppningsvis kommer vi få snygga Sverige-kläder och lite utrustning. 

 

Jag är otroligt lycklig och lättad! 

 

Och vill samtidigt gratulera alla andra som är uttagna i årets lag! Känns riktigt roligt att förbundet verkligen satsar på att ha stora lag i år, tror att det kan ge ett stort lyft till många åkare! Hoppas självklart att jag kommer få ett lyft av det! 

 

Men som en klok person sa i söndags: "Det är ju ändå jag själv som ska genomföra all träning!" Oavsett om man har ett lag eller inte, det är bara jag som kan påverka om jag kommer gå framåt eller bakåt till nästa säsong!