>Mitt livs sämsta lopp

Jag tror nog att jag har gjort mitt livs sämsta lopp idag. Men det är klart, det är svårt att tänka klart just nu och nu är det viktigt att jag fokuserar på mina bra lopp och inte de dåliga.

Men måste ändå analysera mitt lopp. Som alltid.

Det började bra. Jag var pigg från start! Jag åkte fort ut på första varvet, jag flöt upp för backarna. Till att börja med. När jag hade åkt 2 kilometer så dog skidorna. Det var rätt så skitigt och lite blött i snön. Inte bra. Och efter det fick jag kämpa. Så fort jag slutade tänka på att åka fort, så stannade jag av (kändes det som). Så jag fick lägga all kraft åt att tänka att jag skulle åka fort. Jag antar att jag hade slut på kraft i hjärnan när jag skulle skjuta, för skjutningen var helt värdelös. 3-2. Finns inga bortförklaringar, finns inget att säga om det. Jag sköt otroligt dåligt idag och det var mitt eget fel. Jag bommade grovt så det var inte någon otur. Jag misslyckades helt enkelt i skyttet och den enda förklaringen jag kan komma på är att jag fick lägga för mycket energi på att åka fort.

För jag ville verkligen åka fort idag. Men det ville inte kroppen. Och ju mer jag tänkte på att jag skulle åka fort, desto mer mjölksyra fick jag. För jag försökte verkligen åka fort. Men kroppen svarade bara med mjölksyra och ännu mer mjölksyra. Så mycket mjölksyra som jag hade idag har jag aldrig haft. Det var mjölksyra i benhinnorna, i låren, i ryggen, i armarna. Och lite i huvudet också tror jag bestämt.
Efter målgång visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Jag ville spy men det gick inte. Jag fick mjölksyra igen så fort jag rörde mig. Tog mig knappt till bilen. Mjölksyra, huvudvärk, ont i magen. Fortfarande huvudvärk.
Mjölksyra i huvudet, ja jag tror fan det.

Jag har varit bortskämd med bra tävlingar i år. Om inte åkningen har fungerat så har jag åtminstone skjutit bra. Men idag fungerade ingenting. Som jag sa här om dagen, jag skulle ha njutit mer när det väl gick bra. Jag tror aldrig jag njöt av att va i bra åkform där i början av säsongen. För jag trodde det skulle gå lättare. Det har det inte gjort. Jag har fortfarande inte åkt bättre än vad jag gjorde den första (officiella) tävlingen i Östersund. Eller på längd-cupen där. Har inte åkt så bra sen dess. Jag skulle ha njutit mer.

Om det är något som jag har lärt mig genom åren så är det att ladda om efter en dålig tävling. Det lärde jag mig den hårda vägen under förra säsongen. Och nu jävlar ska jag ladda om! Och på söndag ska jag köra med alla krafter jag har kvar, inget att spara på. (Inte för att jag sparade något idag eftersom jag körde in i kaklet. Nästan bokstavligt talat.) Och då ska jag ha skytte-revansch. Vilket jag också är rätt bra på.

Nu ska jag ringa mamma och sedan försöka komma på hur jag i detta elände ska kunna ha en fin födelsedag imorgon. Just nu känns det väldigt eländigt. Vad får mig på bättre humör? Mm, det ska jag fundera ut.

Kommentera här: