>Två speciella personer
Och om jag någon gång tvivlar på det, om jag någon gång låter min schizofrena vän säga elaka saker till mig, så ska jag gå in och läsa det här. Bara för att upprepa det så att det sätter sig!
Alla människor har bekräftelsebehov. Vissa har mer, andra har mindre. Vissa kan erkänna det, andra förnekar det.
Jag har ett ganska stort bekräftelsebehov, det erkänner jag men jag är långt ifrån stolt över det! Det är inte för stort, men tillräckligt stort för att kunna slänga in negativa tankar i bloggen när jag inte fått den bekräftelse jag vill ha.
Det var många som reagerade när jag hade en sådan dag och skrev att jag ville flytta till Östersund. Precis när jag skriver det här får jag den aha-upplevelsen, "det var därför jag kände så". Innan har jag inte kunnat förklara men nu kan jag!
I Östersund finns nämligen två mycket speciella personer som betyder otroligt mycket för mig. Två personer som jag kan lita på till 100% och kanske lite till. (Det är stort för att komma från mig.) Två personer som är helt underbara, som förstår mig och som man kan umgås med hur mycket som helst och inte tröttna på varandra. Som man kan vara ifrån hur länge som helst men ändå känns det som igår när man träffar den.
Och för att knyta ihop säcken, två personer som får mig att känna mig värd någonting, som kan ge mig bekräftelse att jag är bra. Jag har inte överflöd av såna personer i min närhet, är det då konstigt att jag vill vara nära de jag har?
Ni vet vilka ni är. Tack för att ni finns!
Till alla andra speciella personer där ute, vi borde ge varandra bekräftelse varje dag, åtminstone några gånger i veckan. En kram, några ord om att man är bra, att man betyder något eller liknande, det betyder så otroligt mycket! Fast man ska ju inte gå till överdrift heller, då är risken att man vänjer sig och inte uppskattar det lika mycket.
Ett par ord eller en kram - det kan betyda allt! Jag är så glad att jag har så fina vänner och jag ska också bli bättre på att visa det! För det är ni värda, mina speciella personer!