>Icke mentalt förberedd
Jag vet inte om jag är mentalt förberedd för det. SM som alltid är säsongens stora mål, har i år halkat i skymundan för massa andra saker!
Jag vet inte om det är felprioritering av mig, eller. Jag tror att min hjärna automatiskt ställde in sig på att säsongen var över efter min enorma formtopp och två medaljer på SM i Sollefteå. Att kroppen liksom fattade att jag aldrig mer under denna säsong kunde göra något i klass med det jag gjorde då, och därför la av.
I så fall är jag jäkligt besviken på min hjärna och min kropp!
Jag har så mycket sett fram emot SM i Lima. Sprint och jaktstart, plus seniorstafetten då. 11 gånger upp för djävulsbacken - jag har fan sett fram emot det!
Men nu när jag står här, så ser jag inte längre fram emot det.
Mina ben kommer nog inte åka lika fort som jag vill att de ska göra uppför djävulsbacken. Jag inser inte att det börjar imorgon.
Jag är inte mentalt förberedd för ett SM!
Tyvärr.
MEN! Det hinner hända mycket. Jag kanske inte är beredd idag, men när jag står där på skjutvallen imorgon. Blickar upp mot djävulsbacken.
Då kommer träningsdjävulen i mig fram. Och säger att nu jävlar, Wikström. Nu kör vi!!!
Och då behöver jag inte vara förberedd. För då kan allting sköta sig själv och mina ben åka fort uppför djävulsbacken ändå. Ge mig min form från Sollefteå!
Jag är fan taggad ändå. Även fast jag inte känner mig förberedd. Men jag har något i mig, något som taggar mig. FAN VA KUL DET SKA BLI!!!:D