you must be some kind of superstar..

Det bara slog mig: PANG!
Att snart så är det försent.
Snart är jag borta och du är kvar.
Och hur fan ska jag klara av det?
Det är nog inte så enkelt som det låter,
Att träffa varenda jävla underbar person som är kvar här i Mora,
När man kommer hem på helgerna.
Det är inte lika omständigt som det var förut,
Jag känner inte likadant,
Men jag känner fortfarande något.
Jag beter mig annorlunda,
Tack gode Gud för det!
Men det kommer aldrig bli lika bra,
Som jag drömt om att det kunde bli.
Jag kommer aldrig sluta beundra dig,
För du är allt som jag vill vara,
Och jag tycker väldigt mycket om dig,
Som person, nu.
Som -eh, jag vet inte vad- förut.
Jag har lärt känna dig bättre,
Och nu känner du mig också.
Jag har vuxit i dina ögon.
Nu är jag inte längre en liten jävla dryg flicka.
Jag vet inte vad jag är ?
Men det som jag vill säga,
Är att när jag är borta,
Så kommer jag sakna dig,
Jag kommer tänka på dig,
Jag kommer alltid att beundra dig,
Även ifall jag står högst upp på prispallen på ett VM eller OS,
Så kommer jag tänka på dig och att: "
Det här hade jag inte klarat utan DIG!"

PUSS PÅ DIG! <3

Kommentera här: